tisdag 19 december 2006

fenomen apati

oh herre min gud.
klockan är minsann halv tolv, lägenheten ser ut som ett bombnedslag. och imorgon drar jag till annan ort.
all, och då menar jag verkligen all..disk måste diskas och alla kläder ska sorteras..
ett ryck nu!
lär ju vara uppe halva alternativt nästan hela natten ändå.

julklappar som återstår att köpa: alla.
orkar jag det - nej. (jag erbjuder er mitt underbara sällskap istället?)

övriga saker inatt:
- sortera räkningar
- skriva listor (blaha)
- packa
- tänka ut morgondagen
- komma på hur fan jag ska ta mig dit jag ska..

och varför sitter jag här och lallar istället för att AGERA...?
(OBS, jag bär klänning och overkneestrumps och är så söt. ska nu matchas med upphittat julförkläde. I´m so hot med min dammvippa.)

1 kommentar:

Anonym sa...

Det blir ju alltid så, när tristessen tar överhand blir man antingen städmanisk eller killing time-manisk. När stressklumpen i magen hopar sig får man för sig att det softaste är att sitta vid datorn eller glo på Vänner & äta gamla popcorn. En egen liten teori är nog att kroppen hatar stress. Då säger den "eeeyyy chilla". & du chillar. För du är så lydig. :)